Upp till toppen på Rainier

Andra dagen på Rainier var ganska trist. Förmiddagen ägnades åt träning och på eftermiddagen gick vi vidare mot Ingrahamglaciären. Vädret var underbart och allt gick utan utan problem. Väl framme byggde vi tältplatser, åt mat och gick och försökte sova. Det är dock inte så lätt att sova när man går och lägger sig kl 6.

Vid midnatt gick vi upp för att gå upp mot toppen. Anna som mådde lite dåligt kvällen innan vaknade med en magsjuka och illamående. Efter att ha druckigt lite varm äppeldricka bestämde hon sig för att följa med upp ändå. Vägen gick nedanför Ingrahamisfallet upp till Dissapointment Cleaver. Väl uppe på Cleavern så klättrade vi i rask takt uppför klipporna och nådde klipptoppen och kunde ta första pausen. Det gick bra för Anna men hon mådde illa och kunde inte äta. Nästa del gick uppför en brant glaciär och över en del spickor. Vi stannande ute på glaciären för en kortare paus. Anna insåg att hon måste kunna äta för att fortsätta och försökte få ner lite mat. Det gjorde att hon mådde mycke sämre och tvingade att vända om. En tuff oljeborrare från Texas medgav att han var rädd och valde att följa med ner. 

Sista biten mot toppen var lättare. Det var en del spickor men mindre brant mot slutet. Kristian vågade ta upp kamernan och filma lite. Stax efter soluppgången nådde Kristian och och 6 av de andra toppen. 

Mot Ingrahamglaciären

Sista biten upp mot toppen lätt och vacker

Keps och hjälm är snyggt

Anna är duktig på att gräva fram tältplatser

Kristian mäter syresättning och puls

inget var bra:)

Vila i tältet med Tahoma utanför

Kvällsmat klockan 4

Det ryker ur vulkanen

Uppe på toppen

Hela gänget (Justin tar fotot)

Sko med aktivitetssensor på toppen

Vägen ner gick utan problem